Our Miracle

Hej mina vänner, hoppas ni har haft tid att följa mig på min nya blogg, men för omväxligens skull tänkte jag idag skriva lite här om vad som hände igår. Tänkte förvarna om att bl.a min N-tangent inte riktigt vill samarbeta.

Jag och barnen och deras pappa åkte iväg till min syster för att kolla på hennes nya hus och på valpar som kom 8/12-11. Vi var där en liten stund för att sen åka vidare till barnens farmor och farfar. Där åt vi middag och det var trevligt. Tills äldsta sonen (mitt bonusbarn) skulle plocka upp leksakerna. Det blev gnäll och grinigheter, han påstod att han fick göra allt själv fast jag hjälpte till massor. Han är i en rejäl trostålder nu! Blev arg på honom och förklarade att jag egentligen inte behöver hjälpa till eftersom det inte var jag som hade lekt och stökat ner. Egentligen skulle jag sova hos dem, bonussonen och pappan till barnen men bonussonen blev så arg på mig så att han inte ville det. Pappan lät honom bestämma att det som han och jag bestämt inte längre skulle ske. Bara det gjorde mig arg, ledsen och förtvivlad. Det var inte jag som hade gjort fel, men mitt bonusbarn fick sin vilja fram. Irriterad. Jag var tyst hela vägen hem. Stannade på parkeringen så frågade pappan om vi skulle med, jag sa nej, det har ju NI bestämt nyss att vi inte skulle. Då blev pappan arg. Jag gick hem med min son och var hemma i ca 10.-15 minuter när bonussonen ringde för att säga förlåt och frågade om vi skulle komma och övernatta iaf. Okej då, tänkte jag.

Vi kom dit och kollade på Harry Potter (ingen film jag tycker om men men). Det var trevligt och vi åt lite ostbågar. Min son tog sin nappflaska med mjölk i och duttade i golvet så det blev lite droppar på golvet. Pappan försökte få våran son till att ge honom flaskan. Men den fick han inte. Då satte sig pappan sig argt i soffan igen med en arg blick och sa med arg röst: "Skit it då fittunge"! FITTUNGE?!?!?! Jag blev flyförbannad! När inte pappan kunde be om ursäkt och säga förlåt! Jag skrek tillslut av ilska för så där säger man INTE! Då tog pappan tag i vardagsrumsbordet och drämde nästan in det i mitt ben och nästan även på min son. Jag blev så arg. Och så sa pappan att jag skulle hålla käften (som vanligt) annars skulle jag få en smäll (som vanligt). Jag tog min son och våra tillhörigheter och gick till halle. Varpå äldsta sonen säger: Går dem hem nu? Pappan svarade nej. Äldsta sa: Jo, jag tror det. Då hade vi precis klätt på oss och då gick vi. Flyförbannad var jag! Vad är det för en människa som säger en sådan sak till sin son?? Sitt eget kött och blod? Väl hemma igen skakade jag av ilska och sa till min son med len röst: Du är världens finaste, underbaraste kille och INGEN, inte ens din pappa ska säga så till eller om dig!

Jag har inte pratat med pappan sen dess.

Behövde skriva av mig lite. Hoppas ni alla har det bra!

www.ourmiracle2010.wordpress.com

Är min nya bloggadress.

Min son är en ålare!! Numera tar han sig fram ålandes över golvet och utforskar allt i hans väg. Det går inte så fort ännu men bra det- då hinner jag vänja mig med allt småplock :P Han är nog den gladaste bebis jag träffat, alla jag möter berömmer honom för att han är så glad och snäll. MIN lilla ängel, 7,5 månad och väger ca 9,4kg (enligt min digitala våg här hemma).

Jag har planer på att starta en ny blogg på ett annat ställe än babyblogg.se- jag känner att denna blogg börjar bli för tråkig och jag får kommentarer som verkar vara virus. När jag skaffat mig en ny blogg så skriver jag ut den nya adressen här så får de som vill gärna fortsätta att följa min bebis utveckling.

Önskar er alla en fortsatt bra sommar!

Förra veckan fick både jag och Lucas ögoninflammation och denna vecka är vi enormt förkylda, snorar, hostar och jag har ont i halsen. Natten till söndagen sov Lucas från ca 22.00-10.48! Däremellan vaknde han ca 3 gånger för att äta och jag vaknade 5 gånger (2 gånger för att se om han andandes). När vi slog upp våra ögon och jag såg på Lucas som flinade åt mig från sin spjälsäng  så visste jag att han lärt sig något nytt, med förväntan på vad så gick vi upp, han fick en torr blöja och då kom det "La, la la lalala" från hans mun Han har lärt sig att genom att sätta tungan över tandköttet och en liten bit utanför munnen så kan man låta "La,la,lalalala..." ! Det såg så sött ut!

För några dagar sen låg han på mage på golvet där han numera vänder sig med sann vilja från mage-rygg & rygg-mage hur enkelt som helst <3 och där, på golvet när han låg på magen så tog han händerna en bit framför sig och lyfte överkroppen tills armarna inte räckte till att lyfta mera Han tittade upp stolt mot mig ungefär som "Mamma, titta vad jag kan nu!" Han gör mig så stolt! När han ligger på mage så roterar han sig runt, lättast är det om han har benen på en filt och överkroppen mot golvet för då hänger filten med åt det håll han vrider överkroppen.

Igår så ställde jag honom på golvet mot vardagsrumsbordet så han kunde lägga händerna på det och öva på att stå. Jag släppte greppet om honom lite och märkte att han stod! Jag tog mina händer bort till ett litet avstånd där jag ändå skulle kunna ta tag om honom om han tappade balansen- men där stod han i ca 7 sekunder helt själv och plockade med saker från vardagsrumsbordet! Jag är helt förvånad över vilken balans han har ändå för att vara ca 6,5 månad!

Mitt barn är mitt allt! <3

Vid denna tidpunkt för 6 månader sen låg jag i ett av förlossningsrummen på BB och hade min underbara, knappt 3 timmar gamla bebis vid bröstet <3

Tänk vad mycket det är som har hänt på ganska kort tid, obegriplig tanke att om ytterligare 6 månader så blir det 1års kalas för min lilla Lucas!! <3 Nu dröjer det inte länge tills han börjar krypa, få någon tand och kanske säger (förhoppningsvis) "mamma" som sitt första ord! Måste ju säga att mitt liv aldrig har varit så spännande och händelserikt som det började bli för 6 månader sen och som det fortfarande är. För att inte tala om underbart!

Lucas övar mer och mer på ord och sätt att låta och få uppmärksamhet på.. skrika gällt och HÖGT har blivit jätte roligt (tycker han) och gör det mer än gärna. Än så länge är det okej för han skriker med ett leende :P

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
"Du är mitt ljus i mörkret!" Hur beskriver man sin kärlek till sitt barn? Jag säger "Jag älskar dig" mer än en gång varje dag, jag pussar dig mer än 20 gånger varje dag och jag kramar dig mängder varje timme han är vaken. Jag vill alltid ha dig nära, utan dig vid min sida är jag ensam.  Jag hoppas att du vet, att från den stunden ditt hjärta började slå i min mage och jag fick nys om att du fanns så har du ALLTID varit älskad. Jag har haft tur! Min största dröm i livet var att en dag få bli mamma.. och det är jag nu- till världens mest enastående unge! JAG ÄLSKAR DIG LUCAS! <3

Grattis igen min lilla prins! 6 månader låter inte mycket, men det är stort! :D

(Jo, var till en psykiatriker idag och för 300 spänn kunde han konstatera följande: "Du ska få tid hos våran psykolog här intill" ??? Skojjar du med mig? Varför blev jag inte ditskickad direkt?? MORR!)